2008 Zaglia Refosco dal Peduncolo Rosso Riserva

Till skillnad från de flesta andra svenska vinbloggar så har vi ingen relation med (mannen, myten, legenden?) Carlo Merolli som på hyfsad kort tid (google kalenderresearch) har gjort sig känd som en kvalitetsleverantör utan dess like. Anledningen till vår passivitet är…..ingen, vi har helt enkelt aldrig beställt nåt – simple as that! När vi via ett mail blir erbjudna en flaska rött ”kvalitetsvin” för 69 pix så blir vi så nyfikna att leverans ”numero uno” från CM är ett faktum. I kväll dricker vi således Giorgio Zaglias ”Refosco dal peduncolo rosso” Riserva från Latisana, Friulien.

Direkt ur flaska är doften kryddig och ger oss omedelbart ett litet piemontiskt acetonstick. Det doftar unket och lite gräsigt och frukten är initialt svårdefinierad. Även om första intrycket är spännande (vår erfarenhet av druvan är kraftigt begränsad) så är upplevelsen knappast förförisk (…..tänker….flaskan kostar bara 69…..flaskan kostar bara 69…..flaskan kostar bara 69…).

I munnen känner vi av rejäla tanniner och sköna kindstramande syror. Vinet är definitivt mer i balans än vad doften avslöjade och vi höjer, positivt överraskade, på ögonbrynen. Redan efter första sippen så inser vi vad Carlo är ute efter och vi lägger omgående handen på hjärtat och erkänner att detta är väldigt mycket vin för pengarna.

Med lite luft så avslöjar sig lite toscanska surkörsbär, julkryddor, muskot och ett lite ungtobak. Vinet mjuknar på ett charmigt sätt under kvällen och helhetsintrycket blir med råge godkänt. Vi lyfter på hatten och tackar för smakprovet. Kommande beställningar kommer definitivt drygas ut med flera av denna sort.

Andra som provat kan ni läsa om här och här.

Thierry Perrion Cuvée Prestige Grand Cru NV

Ni har hört historien förr….om Jesscia Perrion som förmodligen är den enda svenska som är verksam i Champagne. Hon kom dit för att förkovra sig i franska, men träffade Thierry. Hon gifte sig och blev kvar i byn Verzenay nära Reims, där hon och Thierry övertog hans föräldrars vingård. Produktionen är inte stor, endast ca 8.000 flaskor. Vingården i Verzenay är planterad med 100% pinot noir. Den chardonnay som används kommer från Avize. Båda dessa byar är Grand Cru klassade. De äger även en vingård i Premier Cru byn Trepail, vars druvor säljes till de stora champagnehusen.

Genom nära bekanta har vi en direktlina till Jessica varför vi vid ett flertal tillfällen fått den äran att avnjuta deras champagne. Perrion gör i dag tre olika sorters champagne; Brut Tradition (standard cuvéen), Cuvée Prestige (som vi dricker i dag) samt en demi-sec.

Cuvée Prestige är en champagne bestående av 90% Pinot Noir (varav 10% av dessa är lagrade på ekfat) och 10% chardonnay-druvor. Doften är full av gröna äpplen och citrusfrukter som tillsammans med en fin brödighet ger en behaglig näsa. En härlig mousse och rejäla syror som gör att det stramar ganska så friskt i kinderna. Det är ungt men ack så vitalt med både elegans och finess.

Att kunna ha detta som husskumpa känns lyxigt och möjliggörs endast pga vägar förbi monopolets garn.

2009 Château les Roches Gaby

Château du Gaby är beläget i Canon-Fronsac, strax väster om de mer namnkunniga regionerna St Emilion och Pomerol. Vi befinner oss således i Merlot-land vilket vi kan skönja i druvblandningen (85% merlot, 10% cabernet sauvignon och 5% cabernet franc).

Doftintrycken består av körsbär, blå-röda bär, kafferost, choklad, stekt fläsk och lite grusdammsmineraler.
I munnen är det läskande slankt, medellångt med kryddigt avslut och lite gröna tanniner.

Trots att en modern Bordeaux som denna kanske inte levererar de åtråvärda, klassiska komponenterna bidrar den ändå med viss charm. Ung förstås men dock tillgänglig redan idag och står sig bra i prisklassen med avseende på regionstillhörigheten. Lite brie är för övrigt ett utmärkt tillbehör….

SB nr: 3071
Pris SEK: 139:-

Italiensk vinprovarkväll

Vi provar halvblint i kväll, temat är 6 st röda italienare från 6 olika distrikt. Som tilltugg har vi valt dinkelkex, italiensk salami samt några rejäla bitar taleggio och pecorino.

Glas 1:

Doften är söt och parfymerad med björnbärsmarmelad, julkryddor och lite rågummi. I gommen är det strävt med något tunn struktur. Inget som tilltalar oss och det visar sig att vin nummer ett skulle tillhöra kvällens bottenskikt.

Serègo Alighieri Anniversario (nr 73366
Venetien, Valpolicella


Glas 2:

Kork och inte så lite heller. Jäklar också!

Gavarini Nebbiolo delle Langhe (nr 75135)
Piemonte, Langhe

Glas 3:

Mmm, här pratat vi mångfacetterad doftupplevelse. Initialt klockrent hästpiss som luftas bort och ersätts med fräsch frukt i form av plommon och körsbär. Läder, svartpeppar, svart te, kaffe, tobak och lavendel. Smaken visar mognadstoner, kryddig och välbalanserad med syrligt, strävt avslut. Detta har vi druckit förut, jättegott!

Il Falcone Riserva (nr 73175)
Apulien, Castel del Monte

Glas 4:

Även här hittar vi lite hästpiss men av det betydligt mildare slaget. Frukten är anonym och svårdefinierad men däremot hittar vi gummi, fat, kaffe och lite grillkol. Munkänslan är rund och avslutningen är sträv och lite kärnbitter. Trevlig upplevelse, har inte druckit förut.

Nerojbleo Nero d'Avola (nr 92199)
Sicilien

Glas 5:

Doften är insmickrande med fruktiga, parfymerade körsbär samt även lite frukt av det rödare slaget. Tobak och te ackompanjerar. Kvällens minst matkrävande vin är slankt och läskande med sköna mognadstoner i fullständig harmoni. Även detta har vi provat vid ett flertal tillfällen förut, alltid med positiva intryck.

Tanca Farra' (nr 72002)
Sardinien


Glas 6:

Kvällens sista glas är väldigt svåridentifierat. Extremt tillbakadragen frukt, ett litet alkoholstick samt ett stänk gummi. Flightens fylligaste vin med framträdande tanniner och bra längd. Detta är det enda vinet vi fyller på utav under kvällen. Uteslutningsmetoden gör att vi träffar rätt med vår gissning men annars skulle vi ha cyklat runt än i dag…

Rosso di Montalcino (nr 71127)
Toscana, Rosso di Montalcino

Sammanfattningsvis en kul provning med en liten nagel i ögat pga korkdefekten på Elio Grassos Langhe som vi inte hade provat förut.

Lördagsprovning

På en och samma vecka så lyckas vi slå våra lyckliga påsar ihop, inte bara en gång utan två ggr vilket är något slags internt rekord. Vi befinner oss hos undertecknad och vi har gottis-tema för kvällen.

Först ut är Paul Bara Special Club 2002 Grand Cru. Druvblandningen är 66% PN och 34% CH. Färgen är ljusgul i glaset och den uppvisar små delikata bubblor. På nosen bjuds vi på rödgula äpplen med tydlig mognad utan att tappa fräschör. I munnen är det medelfylligt med en fluffig/luftig kropp, fin äpplighet som drar mot äppelmos och moderata syror. Avslutet är lite glest för prisklassen och drivs främst av syrorna. Vi ligger bra i dricksfönstret och genomgående så är det mycket insmickrande och gott men det finns inget som sticker ut varpå vi uppfattar det som något karaktärslöst.

Sedan går vi över till en halvblind provning av fyra flaskor. Samtliga läggs på karaff och vin 1,3,4 är mycket mörka i färgen. Vin 2 är påtagligt ljusare.

Vin 1: Chateauneuf du Pape Deus Ex Machina 2004, Clos Saint Jean

Initialt bjuds vi på en del aceton och alkoholstick vilket dämpas under kvällen. Körsbärslikör, marsipan och grusdammsmineraler samsas med svettiga gympaskor, mocca, rökta korvar och soya. Det är rejält drag i glasmynningen vilket faktiskt är fallet med samtliga viner. De är välmatchade kvalitetsmässigt.

I munnen är vinet både eldigt och pepprigt men med en härligt silkig struktur, rejäl längd men också ett något bittert avslut.

Vin 2: Ca´du Rabaja Barbaresco 2007

Här bjuds vi doftmässigt på ett mycket insmickrande vin med Coco-choklad, röda sammetslena bär och en del fatvanilj. Senare tillkommer jordgubbar i grädde allt packat med en härlig silkesstruktur.

I munnen kompletteras paletten med röda vinbär samt körsbär, allt gräddigt inpackat med både fatvanilj och rejält klösiga syror samt påtagliga tanniner.

Vin 3: La Serre Nuove Dell´Ornellaia 2009

Här har vi en Cabbedriven rackare med Cassis i nosen, fatvanilj och kaffe samsas med mjölchoklad i en härlig struktur.

Smaken är fyllig men ändå läskande med ett bra tannin och syra bett samt något kärnbittert avslut.

Vin 4: Clos Martinet 2006 Priorat

Sista glaset ut är rejält fruktpackat med med både körbärslikör och mandelmassa, fin mineralitet samt även ett litet alkoholstick. Smakmässigt ett klart fylligt vin med rejäla tanniner och kraftiga syror. Vi noterar även en grenache-syrlighet.

Samtliga viner är riktiga kraftpaket och kan ligga länge till i källaren. Vi är klart imponerade av kvaliteten på samtliga viner även om de sinsemellan skiljer sig en hel del.

2009 Domaine la Barroche Chateauneuf-Du-Pape Signature

Ur sand, kalksten och lerjord är du kommen och från 66% Grenache, 15% Mourvedre, 13% Syrah och 6% Cinsault är du skördad. I kväll provar vi Julien Barroche’s CdP Signature.

Trots av vi låter lufta en dryg timme i karaff så är doften initialt knuten och ett framträdande alkoholstick irriterar näsan något. Så sakteliga öppnar vinet upp sig och avslöjar ett fruktpackat innehåll med en något unken och rustik ton, massor av peppar och en rejäl dos av förförisk salvia och lavendel.

Även i gommen visar sig vinet från sin unga sida men den generösa alkoholen på 15% är ändå snyggt integrerad. Syror och tanniner är framträdande, bra längd med en lååång, något bitter eftersmak som biter sig fast i kinderna.

Under kvällens lopp så adderas mognadstoner i form av mogna, mörka körsbär och tapenade.
En liten sötma smyger sig in i den alltmer silkiga kroppen och trots en alltjämnt lite sträv och bråkig avslutning så utvecklar sig det hela till en riktigt smarrig sipparupplevelse.

Barroche’s Signature är ett välgjort och riktigt gott vin med en enorm potential men som är väl värt att dricka redan nu. Hur i allsin dar ska vi kunna hålla fingrarna från resterande flaskor?

Importeras av Bristly Wine Agents AB.

SB no: 75870
SEK: 329:-

Louis Roederer, Spegelsalen Berns

När Louis Roederer, i egenskap av Damien Motte, kommer till huvudstaden i samband med novembersläppet av Brut Vintage 2004 och Brut Rosé 2006 så passar Vinunic även på att visa vad övrigt som finns i deras breda Roederer-sortiment.
Det är fashionabla Spegelsalen på Berns som man har hyrt in sig i och till vår stora glädje så äger eventet rum på kvällstid vilket klar underlättar både jobb- och barnlogistik.

Vi tas emot i den lilla baren för lite mingel samt ett glas BdB 2005. Friska syror, lite gles frukt men en bra start på kvällen och våra förväntningspotentiometrar börjar så sakteliga att skruvas upp.
Väl inne i den vackra spegelsalen så är det fint uppdukat och vi får sitta vid samma bord vilket ger plus i kanten då vi kan blogg-kuckelura obehindrat.


Vi serveras en uppsättning ostron samt som ackompanjeras av ett glas Brut Premier serverad ur en magnumbutelj.
Sedan följer snabbt en vertikal på Brut Vintage 2005/2004/2003 samt kvällens första rosa, Brut Rosé 2006.
Brut Premier håller i vanlig ordning hög klass, fylligt med bra syror, framträdande mineraler och ett härligt stänk av krutrök.
Brut Vintage 2005 är ganska så anonym, grönäpplig med grusdammsmineraler och en stänk av vanilj.
Brut Vintage 2004 är vertikalens klart starkaste kort; stringent och mer rödäpplig i doften, fylld av mineralitet och en härlig ton av kolaknäck. Vi spår en lysande framtid med dess lysande frukt och fina syror.
Brut Vintage 2003 (serveras från en magnumbutelj) avviker rejält från de övriga två med lite mer guläppliga tendenser, inslag av gummi och samma krutrök som i Brut Premier. Mogen redan nu och bör också drickas nu….enligt oss.
Brut Rosé 2006 bjuder på fin frukt med blodapelsin i spetsen och en härligt fyllig kropp. Efter lite luft så tillkommer även geléhallon och vanilj samt en charmig pepprighet som tillsammans med friska syror gör att mungiporna åker långt upp mot öronen. Riktigt bra grejer!

Till ovanstående serveras vi först en skaldjurssallad med japanska örter (?) och sedan en fantastisk marulk med ljuvliga tillbehör.

I vackra välkylda karaffer glider sedan kvällens paradnummer in i form av Cristal 2004 samt Cristal Rosé 2004. Till dessa flaggskepp serveras halstrad kalvbräss smaksatt med curry samt friterade risbollar med kokos, alltsammans på en spegel av ankleversås.

Båda glasen är initialt slutna i doften trots karafferingen men släpper så småningom till.
Cristal 2004 är silkig, mjuk och sensuell med stringenta syror, en härlig nötighet, framträdande mineraler och en lång härlig eftersmak.
Cristal Rosé 2004 är likaledes silkig, lite fylligare med rejäl mousse. Doften är mer åt blodapelsin, mineralerna är även här framträdande och avslutningen är lång med ett häftigt riv i gommen. Sanslöst bra och vad gäller rosa champagne så har vi svårt att tro att det kan bli så mycket bättre än så här!

Sist ut är Carte Blanche som serveras tillsammans med en pannacottatallrik. Alla efterrätterna (inkl. Carte Blanche) är föredömligt återhållsamma med sötman vilket uppskattas.


Kvällen rundas sedan av med tack till kocken, värden (Catharina) och Damien Motte.

På väg till T-centralen så reflekterar vi över det breda kvalitativa sortiment som Louis Roederer levererar, den fantastiska maten och hur trevligt vi har haft.

Tack Vinunic för en kanonkväll!

Andreas & Micke