2006 Paul Jaboulet Ainé Hermitage Le Pied de la Côte

Vad är det vi har framför oss? En lillebror till "La Chapelle" eller en lillebror till "La petite Chapelle"? Informationen på nätet är = 0 och vi orkar inte luska vidare utan korkar helt enkelt upp och gör upp med innehållet.

Klassiska björnbär och skogsbär strömmar omgående upp ur karaffen och ackompanjeras snart av insmickrande blåbärsglass. Någon halvtimmes extra luftning bidrar med After Eight och romrussin samt lite negativ alkoholhetta (14%).
Ett smakprov i samma veva visar på ett rejält ungt vin som ger ett oförlöst (Kronstam?) intryck. Kroppen är slank och frukten lyser med sin frånvaro. Våra intryck är metall och kärnbeska i kombination med störande alkohol.
Nä, det här håller inte. Ställ åt sidan och ge minst 2 timmars ytterligare luftning.

När vi under kvällen åter närmar oss vinet så har det hänt saker. Den pigga, unga frukten har ersatts av ett mer moget intryck. Vi hittar tallbar, charkuterier, svarta oliver, anis samt vitpeppar. I gommen är vinet rejält mycket fylligare med en helt annan längd och eftersmak. Luftningen har gjort underverk och helhetsintrycket blir helt plötsligt klart godkänt.

Imponerade? Nä egentligen inte, utan mer nyfikna på historien kring vinet. Någon som kan berätta mer? Jaboulet's hemsida förtäljer nämligen nada!

2005 Paul Jaboulet Aîné Vacqueyras

Systembolaget i Täby Centrum har en sån där rolig hylla där ej uthämtade beställningsprylar ofta hamnar. Där är det trevligt att gå omkring och botanisera och allt som oftast så dyker det upp lite annorlunda godsaker. Häromdagen plockade vi t.ex upp ett litet batteri av Paul Jaboulets Aîné Vacqueyras i årgång 2005 som vi inte tidigare har provat.

I försöken att leta reda på information så kan vi via Jaboulets hemsida läsa oss till att fr.o.m. årgång 2006 och framåt heter vinet Les Cyprés…..men vi vet inte varför.
Vi noterar även att 06:an innehåller 70% Grenache, 15% Syrah och 15% Cinsault men om det är samma blend i årgång 2005 vet vi inte heller. Om så är fallet, så är det fantastiskt hur fint syrahdruvan karaktäriserar vinet trots sin blygsamma procentandel.

Ur karaffen sprider sig omgående en ljuvlig doftpalett av solmogna björnbär, lakrits, charkuterier och svarta oliver. Vinet ger en initialt kryddig attack uppe i gommen som sedan följs upp med en sån där härlig känsla av både läskande och slankt men ändå strävt och fylligt. En egenskap som i våra ögon endast viner från Rhone kan leverera. Syrorna är bra och alkoholen på 14% är väl integrerad. Så gott, så gott…..

Mer luftning ger än mer söta bär samt anis, mocca, eucalyptus och peppar. Vinet växer med franska hästlängder under kvällen och blir än mer kaxigt och muskulöst. Det här önskade man att man hade en låda av….minst!
Dricka nu, lagra, dricka några nu eller spara några eller....suck vilka angenäma problem man har!