fredag 14 maj 2010

2006 Paul Jaboulet Ainé Hermitage Le Pied de la Côte

Vad är det vi har framför oss? En lillebror till "La Chapelle" eller en lillebror till "La petite Chapelle"? Informationen på nätet är = 0 och vi orkar inte luska vidare utan korkar helt enkelt upp och gör upp med innehållet.

Klassiska björnbär och skogsbär strömmar omgående upp ur karaffen och ackompanjeras snart av insmickrande blåbärsglass. Någon halvtimmes extra luftning bidrar med After Eight och romrussin samt lite negativ alkoholhetta (14%).
Ett smakprov i samma veva visar på ett rejält ungt vin som ger ett oförlöst (Kronstam?) intryck. Kroppen är slank och frukten lyser med sin frånvaro. Våra intryck är metall och kärnbeska i kombination med störande alkohol.
Nä, det här håller inte. Ställ åt sidan och ge minst 2 timmars ytterligare luftning.

När vi under kvällen åter närmar oss vinet så har det hänt saker. Den pigga, unga frukten har ersatts av ett mer moget intryck. Vi hittar tallbar, charkuterier, svarta oliver, anis samt vitpeppar. I gommen är vinet rejält mycket fylligare med en helt annan längd och eftersmak. Luftningen har gjort underverk och helhetsintrycket blir helt plötsligt klart godkänt.

Imponerade? Nä egentligen inte, utan mer nyfikna på historien kring vinet. Någon som kan berätta mer? Jaboulet's hemsida förtäljer nämligen nada!