En skön kväll på Hornsgatan

Det händer inte ofta men när det händer så blir det tydligen så här bra. Vi har samlats ett gäng grabbar för att äta och dricka gott. Vi kör igång direkt och kvällen inleds med en inte helt oansenligt mängd löjrom samt ett trepack 02:or:


2002 Bollinger La Grande Année
Över 60% Pinot Noir och resten Chardonnay. Fantastisk vitalitet med framträdande gröna äpplen. Fyllig och elegant med härligt skön eftersmak. Äpplena drar med lite luft snabbt åt det gul/röda hållet vilket i kombination med försvinnande bubblor gör att vi upplever en rekordsnabb förvandling från ungdomlig fräschör till tydliga mognadsdrag. Häftigt!

2002 Jacquesson Brut Millésime
Även här är Pinot Noir i fokus med nästan 60%, Chardonnay står för resten. Mer anonym i doften än Bollingern. Rödfriskiga äpplen, citrus och samt lite inslag av knallpulver. Rejäla syror och något oborstad. Riktig bra även denna.

2002 Pierre Gimonnet Brut Special Club Millésime de Collection
100% Chardonnay. Ultraskön mousse. Röda äpplen, bröd och nötnougat. Slank med framträdande, matkrävande beska och bra längd. Rejäl kryddighet som ligger och puttrar på tungan.


Till den gudomliga råbiffen serveras det Riesling från Reingau i en läcker magnumbutelj.


2005 Geheimrat J Riesling Spätlese Trocken
Perfekt mogen, väl balanserad med kraftiga inslag av flygfotogen, insmickrande petroleumtoner och gummistövlar a la Tretorn. Härlig matchning med maten. Försvann i en rasande fart, trots flaskstorleken. Producent Weinguter Wegeler.


Dags för tonfiskcarpaccio med pilgrimsmussla och till det lite vitt från Côte de Beaune, Bourgogne.


2007 Puligny-Montrachet Les Folatières, Vincent Girardin
Doften är stor och fyllig, rund och harmonisk. Snyggt integrerade rostade fat, smör samt inslag av citronmeliss. Riktigt bra till maten, hade dock gärna även avnjuitit ett glas på egen hand men ingen magnum här inte….


Huvudrätten består av Biff Wellington med tryffelrisotto och till detta serveras ett batteri av röda.


2005 Corison Kronos
Napa Valley & 100% Cabernet Sauvignon. Stor kraftig doft med framträdande fat och rejält fruktpackat med parfymerad kirsch/cassis. Tung, kraftig & komplex karaktär och för de som gillar mycket av allt är det här en riktig vinnare.


2006 Château Ducru-Beaucaillou, Saint-Julien
Äntligen lite skön Bordeaux, med Cabernet Sauvignon 75% & Merlot 25%. Doft av svarta vinbär, grön paprika, ceder, växelmynt och mysiga grusdammsmineraler. Framträdande tanniner, strävt och matkrävande men ändå flirtigt ungt. Försvinnande gott….


2003 Barbaresco Falletto, Bruno Giacosa
Kvällens röda åldring hämtas från Piemonte. Vi bjuds på ett förföriskt doftpotpuri av klassiskt torkade rosor, nypon, lösningsmedel, svart te samt ett stycke gigantisk svampskog. Det är smekande slankt men ändå med rejäl skjuts. Kvällens definitiva vinnare, inte minst i kombination med den läckra risotton.


2007 Andrew Will Champoux Vineyard
Washington State. 52% cabernet franc, 21% merlot, 19% cabernet sauvignon samt 8% petit verdot. Serveras lite väl sval. Doften domineras av körsbär och vanilj och är lite stjälkigt gräsig. Gomintrycket är kompakt och strävt med rejäla tanniner. Riktigt bra redan nu men bör leverera hela sin kapacitet efter några år på rygg. Trevlig bekantskap!

Ett stort tack till värden för en jäkligt trevlig kväll!

2008 Zaglia Refosco dal Peduncolo Rosso Riserva

Till skillnad från de flesta andra svenska vinbloggar så har vi ingen relation med (mannen, myten, legenden?) Carlo Merolli som på hyfsad kort tid (google kalenderresearch) har gjort sig känd som en kvalitetsleverantör utan dess like. Anledningen till vår passivitet är…..ingen, vi har helt enkelt aldrig beställt nåt – simple as that! När vi via ett mail blir erbjudna en flaska rött ”kvalitetsvin” för 69 pix så blir vi så nyfikna att leverans ”numero uno” från CM är ett faktum. I kväll dricker vi således Giorgio Zaglias ”Refosco dal peduncolo rosso” Riserva från Latisana, Friulien.

Direkt ur flaska är doften kryddig och ger oss omedelbart ett litet piemontiskt acetonstick. Det doftar unket och lite gräsigt och frukten är initialt svårdefinierad. Även om första intrycket är spännande (vår erfarenhet av druvan är kraftigt begränsad) så är upplevelsen knappast förförisk (…..tänker….flaskan kostar bara 69…..flaskan kostar bara 69…..flaskan kostar bara 69…).

I munnen känner vi av rejäla tanniner och sköna kindstramande syror. Vinet är definitivt mer i balans än vad doften avslöjade och vi höjer, positivt överraskade, på ögonbrynen. Redan efter första sippen så inser vi vad Carlo är ute efter och vi lägger omgående handen på hjärtat och erkänner att detta är väldigt mycket vin för pengarna.

Med lite luft så avslöjar sig lite toscanska surkörsbär, julkryddor, muskot och ett lite ungtobak. Vinet mjuknar på ett charmigt sätt under kvällen och helhetsintrycket blir med råge godkänt. Vi lyfter på hatten och tackar för smakprovet. Kommande beställningar kommer definitivt drygas ut med flera av denna sort.

Andra som provat kan ni läsa om här och här.

Thierry Perrion Cuvée Prestige Grand Cru NV

Ni har hört historien förr….om Jesscia Perrion som förmodligen är den enda svenska som är verksam i Champagne. Hon kom dit för att förkovra sig i franska, men träffade Thierry. Hon gifte sig och blev kvar i byn Verzenay nära Reims, där hon och Thierry övertog hans föräldrars vingård. Produktionen är inte stor, endast ca 8.000 flaskor. Vingården i Verzenay är planterad med 100% pinot noir. Den chardonnay som används kommer från Avize. Båda dessa byar är Grand Cru klassade. De äger även en vingård i Premier Cru byn Trepail, vars druvor säljes till de stora champagnehusen.

Genom nära bekanta har vi en direktlina till Jessica varför vi vid ett flertal tillfällen fått den äran att avnjuta deras champagne. Perrion gör i dag tre olika sorters champagne; Brut Tradition (standard cuvéen), Cuvée Prestige (som vi dricker i dag) samt en demi-sec.

Cuvée Prestige är en champagne bestående av 90% Pinot Noir (varav 10% av dessa är lagrade på ekfat) och 10% chardonnay-druvor. Doften är full av gröna äpplen och citrusfrukter som tillsammans med en fin brödighet ger en behaglig näsa. En härlig mousse och rejäla syror som gör att det stramar ganska så friskt i kinderna. Det är ungt men ack så vitalt med både elegans och finess.

Att kunna ha detta som husskumpa känns lyxigt och möjliggörs endast pga vägar förbi monopolets garn.

2009 Château les Roches Gaby

Château du Gaby är beläget i Canon-Fronsac, strax väster om de mer namnkunniga regionerna St Emilion och Pomerol. Vi befinner oss således i Merlot-land vilket vi kan skönja i druvblandningen (85% merlot, 10% cabernet sauvignon och 5% cabernet franc).

Doftintrycken består av körsbär, blå-röda bär, kafferost, choklad, stekt fläsk och lite grusdammsmineraler.
I munnen är det läskande slankt, medellångt med kryddigt avslut och lite gröna tanniner.

Trots att en modern Bordeaux som denna kanske inte levererar de åtråvärda, klassiska komponenterna bidrar den ändå med viss charm. Ung förstås men dock tillgänglig redan idag och står sig bra i prisklassen med avseende på regionstillhörigheten. Lite brie är för övrigt ett utmärkt tillbehör….

SB nr: 3071
Pris SEK: 139:-

Italiensk vinprovarkväll

Vi provar halvblint i kväll, temat är 6 st röda italienare från 6 olika distrikt. Som tilltugg har vi valt dinkelkex, italiensk salami samt några rejäla bitar taleggio och pecorino.

Glas 1:

Doften är söt och parfymerad med björnbärsmarmelad, julkryddor och lite rågummi. I gommen är det strävt med något tunn struktur. Inget som tilltalar oss och det visar sig att vin nummer ett skulle tillhöra kvällens bottenskikt.

Serègo Alighieri Anniversario (nr 73366
Venetien, Valpolicella


Glas 2:

Kork och inte så lite heller. Jäklar också!

Gavarini Nebbiolo delle Langhe (nr 75135)
Piemonte, Langhe

Glas 3:

Mmm, här pratat vi mångfacetterad doftupplevelse. Initialt klockrent hästpiss som luftas bort och ersätts med fräsch frukt i form av plommon och körsbär. Läder, svartpeppar, svart te, kaffe, tobak och lavendel. Smaken visar mognadstoner, kryddig och välbalanserad med syrligt, strävt avslut. Detta har vi druckit förut, jättegott!

Il Falcone Riserva (nr 73175)
Apulien, Castel del Monte

Glas 4:

Även här hittar vi lite hästpiss men av det betydligt mildare slaget. Frukten är anonym och svårdefinierad men däremot hittar vi gummi, fat, kaffe och lite grillkol. Munkänslan är rund och avslutningen är sträv och lite kärnbitter. Trevlig upplevelse, har inte druckit förut.

Nerojbleo Nero d'Avola (nr 92199)
Sicilien

Glas 5:

Doften är insmickrande med fruktiga, parfymerade körsbär samt även lite frukt av det rödare slaget. Tobak och te ackompanjerar. Kvällens minst matkrävande vin är slankt och läskande med sköna mognadstoner i fullständig harmoni. Även detta har vi provat vid ett flertal tillfällen förut, alltid med positiva intryck.

Tanca Farra' (nr 72002)
Sardinien


Glas 6:

Kvällens sista glas är väldigt svåridentifierat. Extremt tillbakadragen frukt, ett litet alkoholstick samt ett stänk gummi. Flightens fylligaste vin med framträdande tanniner och bra längd. Detta är det enda vinet vi fyller på utav under kvällen. Uteslutningsmetoden gör att vi träffar rätt med vår gissning men annars skulle vi ha cyklat runt än i dag…

Rosso di Montalcino (nr 71127)
Toscana, Rosso di Montalcino

Sammanfattningsvis en kul provning med en liten nagel i ögat pga korkdefekten på Elio Grassos Langhe som vi inte hade provat förut.

Lördagsprovning

På en och samma vecka så lyckas vi slå våra lyckliga påsar ihop, inte bara en gång utan två ggr vilket är något slags internt rekord. Vi befinner oss hos undertecknad och vi har gottis-tema för kvällen.

Först ut är Paul Bara Special Club 2002 Grand Cru. Druvblandningen är 66% PN och 34% CH. Färgen är ljusgul i glaset och den uppvisar små delikata bubblor. På nosen bjuds vi på rödgula äpplen med tydlig mognad utan att tappa fräschör. I munnen är det medelfylligt med en fluffig/luftig kropp, fin äpplighet som drar mot äppelmos och moderata syror. Avslutet är lite glest för prisklassen och drivs främst av syrorna. Vi ligger bra i dricksfönstret och genomgående så är det mycket insmickrande och gott men det finns inget som sticker ut varpå vi uppfattar det som något karaktärslöst.

Sedan går vi över till en halvblind provning av fyra flaskor. Samtliga läggs på karaff och vin 1,3,4 är mycket mörka i färgen. Vin 2 är påtagligt ljusare.

Vin 1: Chateauneuf du Pape Deus Ex Machina 2004, Clos Saint Jean

Initialt bjuds vi på en del aceton och alkoholstick vilket dämpas under kvällen. Körsbärslikör, marsipan och grusdammsmineraler samsas med svettiga gympaskor, mocca, rökta korvar och soya. Det är rejält drag i glasmynningen vilket faktiskt är fallet med samtliga viner. De är välmatchade kvalitetsmässigt.

I munnen är vinet både eldigt och pepprigt men med en härligt silkig struktur, rejäl längd men också ett något bittert avslut.

Vin 2: Ca´du Rabaja Barbaresco 2007

Här bjuds vi doftmässigt på ett mycket insmickrande vin med Coco-choklad, röda sammetslena bär och en del fatvanilj. Senare tillkommer jordgubbar i grädde allt packat med en härlig silkesstruktur.

I munnen kompletteras paletten med röda vinbär samt körsbär, allt gräddigt inpackat med både fatvanilj och rejält klösiga syror samt påtagliga tanniner.

Vin 3: La Serre Nuove Dell´Ornellaia 2009

Här har vi en Cabbedriven rackare med Cassis i nosen, fatvanilj och kaffe samsas med mjölchoklad i en härlig struktur.

Smaken är fyllig men ändå läskande med ett bra tannin och syra bett samt något kärnbittert avslut.

Vin 4: Clos Martinet 2006 Priorat

Sista glaset ut är rejält fruktpackat med med både körbärslikör och mandelmassa, fin mineralitet samt även ett litet alkoholstick. Smakmässigt ett klart fylligt vin med rejäla tanniner och kraftiga syror. Vi noterar även en grenache-syrlighet.

Samtliga viner är riktiga kraftpaket och kan ligga länge till i källaren. Vi är klart imponerade av kvaliteten på samtliga viner även om de sinsemellan skiljer sig en hel del.

2009 Domaine la Barroche Chateauneuf-Du-Pape Signature

Ur sand, kalksten och lerjord är du kommen och från 66% Grenache, 15% Mourvedre, 13% Syrah och 6% Cinsault är du skördad. I kväll provar vi Julien Barroche’s CdP Signature.

Trots av vi låter lufta en dryg timme i karaff så är doften initialt knuten och ett framträdande alkoholstick irriterar näsan något. Så sakteliga öppnar vinet upp sig och avslöjar ett fruktpackat innehåll med en något unken och rustik ton, massor av peppar och en rejäl dos av förförisk salvia och lavendel.

Även i gommen visar sig vinet från sin unga sida men den generösa alkoholen på 15% är ändå snyggt integrerad. Syror och tanniner är framträdande, bra längd med en lååång, något bitter eftersmak som biter sig fast i kinderna.

Under kvällens lopp så adderas mognadstoner i form av mogna, mörka körsbär och tapenade.
En liten sötma smyger sig in i den alltmer silkiga kroppen och trots en alltjämnt lite sträv och bråkig avslutning så utvecklar sig det hela till en riktigt smarrig sipparupplevelse.

Barroche’s Signature är ett välgjort och riktigt gott vin med en enorm potential men som är väl värt att dricka redan nu. Hur i allsin dar ska vi kunna hålla fingrarna från resterande flaskor?

Importeras av Bristly Wine Agents AB.

SB no: 75870
SEK: 329:-