2009 Domaine la Barroche Chateauneuf-Du-Pape Signature

Ur sand, kalksten och lerjord är du kommen och från 66% Grenache, 15% Mourvedre, 13% Syrah och 6% Cinsault är du skördad. I kväll provar vi Julien Barroche’s CdP Signature.

Trots av vi låter lufta en dryg timme i karaff så är doften initialt knuten och ett framträdande alkoholstick irriterar näsan något. Så sakteliga öppnar vinet upp sig och avslöjar ett fruktpackat innehåll med en något unken och rustik ton, massor av peppar och en rejäl dos av förförisk salvia och lavendel.

Även i gommen visar sig vinet från sin unga sida men den generösa alkoholen på 15% är ändå snyggt integrerad. Syror och tanniner är framträdande, bra längd med en lååång, något bitter eftersmak som biter sig fast i kinderna.

Under kvällens lopp så adderas mognadstoner i form av mogna, mörka körsbär och tapenade.
En liten sötma smyger sig in i den alltmer silkiga kroppen och trots en alltjämnt lite sträv och bråkig avslutning så utvecklar sig det hela till en riktigt smarrig sipparupplevelse.

Barroche’s Signature är ett välgjort och riktigt gott vin med en enorm potential men som är väl värt att dricka redan nu. Hur i allsin dar ska vi kunna hålla fingrarna från resterande flaskor?

Importeras av Bristly Wine Agents AB.

SB no: 75870
SEK: 329:-

Louis Roederer, Spegelsalen Berns

När Louis Roederer, i egenskap av Damien Motte, kommer till huvudstaden i samband med novembersläppet av Brut Vintage 2004 och Brut Rosé 2006 så passar Vinunic även på att visa vad övrigt som finns i deras breda Roederer-sortiment.
Det är fashionabla Spegelsalen på Berns som man har hyrt in sig i och till vår stora glädje så äger eventet rum på kvällstid vilket klar underlättar både jobb- och barnlogistik.

Vi tas emot i den lilla baren för lite mingel samt ett glas BdB 2005. Friska syror, lite gles frukt men en bra start på kvällen och våra förväntningspotentiometrar börjar så sakteliga att skruvas upp.
Väl inne i den vackra spegelsalen så är det fint uppdukat och vi får sitta vid samma bord vilket ger plus i kanten då vi kan blogg-kuckelura obehindrat.


Vi serveras en uppsättning ostron samt som ackompanjeras av ett glas Brut Premier serverad ur en magnumbutelj.
Sedan följer snabbt en vertikal på Brut Vintage 2005/2004/2003 samt kvällens första rosa, Brut Rosé 2006.
Brut Premier håller i vanlig ordning hög klass, fylligt med bra syror, framträdande mineraler och ett härligt stänk av krutrök.
Brut Vintage 2005 är ganska så anonym, grönäpplig med grusdammsmineraler och en stänk av vanilj.
Brut Vintage 2004 är vertikalens klart starkaste kort; stringent och mer rödäpplig i doften, fylld av mineralitet och en härlig ton av kolaknäck. Vi spår en lysande framtid med dess lysande frukt och fina syror.
Brut Vintage 2003 (serveras från en magnumbutelj) avviker rejält från de övriga två med lite mer guläppliga tendenser, inslag av gummi och samma krutrök som i Brut Premier. Mogen redan nu och bör också drickas nu….enligt oss.
Brut Rosé 2006 bjuder på fin frukt med blodapelsin i spetsen och en härligt fyllig kropp. Efter lite luft så tillkommer även geléhallon och vanilj samt en charmig pepprighet som tillsammans med friska syror gör att mungiporna åker långt upp mot öronen. Riktigt bra grejer!

Till ovanstående serveras vi först en skaldjurssallad med japanska örter (?) och sedan en fantastisk marulk med ljuvliga tillbehör.

I vackra välkylda karaffer glider sedan kvällens paradnummer in i form av Cristal 2004 samt Cristal Rosé 2004. Till dessa flaggskepp serveras halstrad kalvbräss smaksatt med curry samt friterade risbollar med kokos, alltsammans på en spegel av ankleversås.

Båda glasen är initialt slutna i doften trots karafferingen men släpper så småningom till.
Cristal 2004 är silkig, mjuk och sensuell med stringenta syror, en härlig nötighet, framträdande mineraler och en lång härlig eftersmak.
Cristal Rosé 2004 är likaledes silkig, lite fylligare med rejäl mousse. Doften är mer åt blodapelsin, mineralerna är även här framträdande och avslutningen är lång med ett häftigt riv i gommen. Sanslöst bra och vad gäller rosa champagne så har vi svårt att tro att det kan bli så mycket bättre än så här!

Sist ut är Carte Blanche som serveras tillsammans med en pannacottatallrik. Alla efterrätterna (inkl. Carte Blanche) är föredömligt återhållsamma med sötman vilket uppskattas.


Kvällen rundas sedan av med tack till kocken, värden (Catharina) och Damien Motte.

På väg till T-centralen så reflekterar vi över det breda kvalitativa sortiment som Louis Roederer levererar, den fantastiska maten och hur trevligt vi har haft.

Tack Vinunic för en kanonkväll!

Andreas & Micke

2009 Crozes-Hermitage Domaine des Martinelles

Vi går lös på ytterligare en 09:a från norra Rhone. I kväll provar vi Aimé and Pascal Fayolle´s Crozes Hermitage ”Domaine des Martinelles” som vi tidigare provat med välbehag, då i 2006 års tappning.

Vi luftar i karaff någon timme men ganska så omgående så finner vi rikligt med frukt med dominans av framförallt boysenbär. I övrigt är det vanilj, lakrits samt den karaktäristiska gummitonen som pockar på vår uppmärksamhet.

Vi serverar något svalt och helt utan tilltugg. Vinet är läskande slankt med hyfsade syror, medelmåttiga och medhårs strykande tanniner samt en grön beska i den långa avslutningen. Det är överraskande lättillgängligt på ett något förvånande men dock charmerande sätt.

Doftintrycken förvandlas under kvällen till ett blygsamt charkrökeri, finlemmad animali, några pustar av rejält lagrad ost samt en något unken jordkällare. I bakgrunden ligger fortfarande dock en härlig frukt och pockar på vår uppmärksamhet, så läckert!

Även smakupplevelsen växer med råge. Syrorna rampar upp rejält och skänker bredd till den alltmer kompletta smakupplevelsen. Det snudd på publikfriande första intrycket har nu förändrats till en liten kaxigare kostym med kärvare tanniner och ett alltsomallt stökigare intryck. Våra känselspröt reagerar än mer positivt.

Det här är jättegott och skönt drickbart redan nu men med en definitiv potential för att bli någonting riktigt bra framöver. Vi gillar årgång 2009 från Norra Rhone!

SB nr: 70795
SEK: 199:-

2009 Crozes Hermitage Le Rouvre

Flaskorna försvann samma dag som de släpptes och vi hann inte med. Men, lugn i stormen, det brukar fyllas på i hyllorna några dagar senare….vilket också hände…..

Yann Chaves’ Le Rouvre brukar vara i den lite ruffigare skolan om man jämför med många andra viner från Crozes Hermitage. Vi älskar att dricka vår CH på den unga frukten men vis av erfarenhet vet vi att Le Rouvre brukar behöva lite tid för att bli riktigt tillgänglig. Vi kan dock inte vänta med att se hur årgång 2009 levererar i sin absoluta ungdom och poppar således omgående upp.

Färgen är imponerande kompakt och ogenomträngligt, galet mörkröd.
Doften är redan nu mångfacetterad och bjuder på björnbär, rått kött, chark, vitpeppar, svarta oliver, lagerblad, krutrök och en rejäl skopa rågummi.

Smaken är som väntat purung, det är rejält bra bett i syrorna och tanninerna är av det snällare slaget. Metalliska inslag med en gummikaraktär som ringer kvar länge och avslutas med en viss beska som biter sig fast i kinderna.
Den här frukten tillsammans med de sköna syrorna kommer att utvecklas till något riktigt bra framöver. Yann Chave levererar som vanligt och vi är glada att vi köpte en rejäl laddning den här gången.

SB nr: 99196
SEK: 199:-

N.V. Jacques Selosse Brut Initiale

Statement; vi har aldrig tidigare druckit champagne från Jacques Selosse. Trots detta känner vi oss på nåt surrealistiskt sätt väl förberedda på vad som väntar. Degorgering skedde så sent som i maj 2010 (inköp SB december 2010).

Färgen är, trots dess ungdom, lysande gyllengul och vi bjuds på en sällan skådad mousse. Doften är full av både gröna och gula äpplen, nougat, hasselnötscremé, honung, karameller och förstås, tonvis med mineraler.

I gommen bjuds vi på ett jäkla trycka. Vinet sköljer runt som en jordfräs på tungan och ligger och puttrar länge och väl. Syran är knivskarp och fylligheten är mäkta imponerande. Det här är Blancs de Blancs i sitt alldeles egna esse.

Ungt förstås, men ändå så uttrycksfullt i doft och smak. Detta i kombination med en sanslös elegans och precision gör att det nog måste tillhöra det mest intressanta vi har smakat i klassen.
Kul när ens höga förväntningar matchas till fullo. Ska bli spännande att prova igen efter ytterligare några år i ryggläge.

2007 Clos du Mont-Olivet Chateauneuf-du-Pape

Vi gör ett nytt försök att komma ur vår bloggcoma. Till hjälp har vi en 2007 Clos du Mont-Olivet från ”Les Fils de Joseph Sabon”.

Druvblandningen är 80% Grenache, 10% Syrah, 6% Mourvedre. Övriga 4% är fördelade på Counoise, Vaccarese, Muscardin, Terret Noir, Picpoul Noir och Cinsault.

Karaffen avslöjar en förföriskt ren och friskt fräsch doft av både saftiga hallon och jordgubbar. Doften är laddad med grusdammsmineraler, hallon- och lakritsbåtar samt syltade apelsinskal. Det här går vi igång på 7 dagar i veckan, herregud så insmickrande!

Gomkänslan är mjuk, rund och len, allt inpackat i en hinna av sötlakrits. Tanninerna är silkigt smekande och den långa eftersmaken avslutas på ett bittercharmigt sätt.

Vi bjuds på en kryddig upplevelse och visst anar man ett litet alkoholstick i näsan men det stör inte alls. I välluftad form så drar tonerna mer åt äppelpaj och bränt socker men vi hittar även svamp och sydfransk vegetation.

Mineralerna är rejält framträdande. Känslan att slicka på en sten är inte långt borta.
Det här är strålande briljant och precis vad vi behövde i kväll. Nu blir man nyfiken på att prova 2007 La Cuvée du Papet men den får nog ligga till sig ytterligare några år.

2005 Castelgiocondo Brunello di Montalcino

Efter en sommarkoma som varat i nära en månad så är det dags att börja blogga lite vin igen. Gårdagens after dinner wine, BdM Castelgiocondo från familjen Frescobaldi, avnjöts rätt och slätt med spröda dinkelkex tillsammans med en gudomlig bresaola.

Doften av de påtagligt syrliga körsbären varar under hela kvällen. Tillsammans med ekfat, apelsinkrokant, pomerans, saltlakrits, te och nebbiololika torkade rosor så skapas en förförisk doftpalett. Vi sitter och snurrar glasen länge och väl och bara doftar oss bort. Citrusfruktens fräschör ger ett härligt sting i doften.
Vi konstaterar att vi dricker sånt här alldeles för sällan......

Vinet är rejält fylligt med sandiga tanniner och pigga framträdande syror. Mittpartiet är klädsamt eldigt och trappas på ett snyggt sätt ned i den långa och välbalanserade eftersmaken. Ungt såklart, men ändå med en tilltalande karaktär som gifter sig utsökt med den lättsaltade bresaolan.

Det här är en lättdrucken Brunello med ett långt liv framför sig. Vi suktar efter mer….