Rhonarduon är samlad på anrika Södermalm och har beslutat sig för att prova årgångsskumpa samt prestige CdP.
Kvällen inleds med en flaska Henriot Brut Millésimé 1996 som visar upp en fin gyllengul färg i glasen. Doften avslöjar fina mognadstoner i form av bokna äpplen, hasselnötskräm och fudgekola.
Smaken är överraskande vital med riktigt bra syra. Gröna äpplen tillkommer i doften vilket är spännande med tanke på dess ålder.
Det här är riktigt gott nu men det finns definitivt ytterligare lagringspotential. Om det blir mycket bättre är dock svårt att uttala sig om.
Anklever med rödlökscumberland var inte helt oväntat en utmärkt kombo!
2002 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape
Färg: tegel med vit kant
Korksniff: tydlig menthol, svarta oliver, kryddnejlika och vita russin.
Ur flaskhalsen: hallonkompott.
Glaset sänder ut tydliga portvinstoner, oljig tapenade samt mörk dov frukt.
Det här är väl moget och har definitivt passerat peak. Intrycket är slankt med viss initial fyllighet men med ett något vattnigt, årgångsspecifikt avslut.
På egen hand känns det snudd på trist men tillsammans med en bit Saint Agur blir det helt lysande.
2004 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape
Färg: bourgogneröd utan tydlig kant
Korksniff: menthol och svarta oliver
Ur flaskhalsen: tillbakadragna hallon
Doftar bourgogne, hallongodis och osötad lakrits och vi anar lite lantliga toner i bakgrunden. Under kvällen tillkommer stiltypisk Crozes-Hermitage parfym, barrskog och betydligt mörkare bär.
Det här är fylligt, elegant, väl balanserat, fin struktur med en enorm längd och en avslutande bitterhet innehållandes svarta oliver och örter. Vilket fantastiskt sipparvin, helt enkelt sjujäkla bra.
2006 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape
Färg: mörkt röd.
Korksniff: menthol modell mild
Ur flaskhalsen: purfärska hallon
Här har vi uppenbarligen ett yngre vin i glaset. Fräscha vildhallon, fatvanilj, anis samt lite artificiellt stall. Även här framkallar extra luftning CH-parfym tillsammans med björnbär och skogsbär.
I gommen är detta kraftigt med rejäl strävhet och en enorm längd. Det är en ruffig struktur som vi beskriver som kontrollerad aggressivitet och något opolerat.
Supergott för oss som gillar ungt och bångstyrigt men kommer självklart att utvecklas till något riktigt bra!
Skönt koppel av viner som gav en bekräftelse på våra förväntningar.
2002: drick nu, helst igår
2004: drickfönstret är definitivt påbörjat
2006: lagra ytterligare några år för optimal njutning
Kvällen inleds med en flaska Henriot Brut Millésimé 1996 som visar upp en fin gyllengul färg i glasen. Doften avslöjar fina mognadstoner i form av bokna äpplen, hasselnötskräm och fudgekola.
Smaken är överraskande vital med riktigt bra syra. Gröna äpplen tillkommer i doften vilket är spännande med tanke på dess ålder.
Det här är riktigt gott nu men det finns definitivt ytterligare lagringspotential. Om det blir mycket bättre är dock svårt att uttala sig om.
Anklever med rödlökscumberland var inte helt oväntat en utmärkt kombo!
2002 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape
Färg: tegel med vit kant
Korksniff: tydlig menthol, svarta oliver, kryddnejlika och vita russin.
Ur flaskhalsen: hallonkompott.
Glaset sänder ut tydliga portvinstoner, oljig tapenade samt mörk dov frukt.
Det här är väl moget och har definitivt passerat peak. Intrycket är slankt med viss initial fyllighet men med ett något vattnigt, årgångsspecifikt avslut.
På egen hand känns det snudd på trist men tillsammans med en bit Saint Agur blir det helt lysande.
2004 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape
Färg: bourgogneröd utan tydlig kant
Korksniff: menthol och svarta oliver
Ur flaskhalsen: tillbakadragna hallon
Doftar bourgogne, hallongodis och osötad lakrits och vi anar lite lantliga toner i bakgrunden. Under kvällen tillkommer stiltypisk Crozes-Hermitage parfym, barrskog och betydligt mörkare bär.
Det här är fylligt, elegant, väl balanserat, fin struktur med en enorm längd och en avslutande bitterhet innehållandes svarta oliver och örter. Vilket fantastiskt sipparvin, helt enkelt sjujäkla bra.
2006 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape
Färg: mörkt röd.
Korksniff: menthol modell mild
Ur flaskhalsen: purfärska hallon
Här har vi uppenbarligen ett yngre vin i glaset. Fräscha vildhallon, fatvanilj, anis samt lite artificiellt stall. Även här framkallar extra luftning CH-parfym tillsammans med björnbär och skogsbär.
I gommen är detta kraftigt med rejäl strävhet och en enorm längd. Det är en ruffig struktur som vi beskriver som kontrollerad aggressivitet och något opolerat.
Supergott för oss som gillar ungt och bångstyrigt men kommer självklart att utvecklas till något riktigt bra!
Skönt koppel av viner som gav en bekräftelse på våra förväntningar.
2002: drick nu, helst igår
2004: drickfönstret är definitivt påbörjat
2006: lagra ytterligare några år för optimal njutning
4 kommentarer:
Kul lasning. har bara provat 2006:an men den var helt underbar, redan nu. Haller med om att den kommer bli battre, men det ar tur jag lamnat landet annars hade jag haft svart att halla fingrarna borta.
Imponerande att de anda gjorde ett sapass OK vin 02.
Trevligt att höra positiva saker om nollfyrans drickbarhet. Jag tycker många nollfyror verkar befinna sig lite i mellanfas, men just Clos des Papes är det flera som skrivit upp. Får nog bli en påtitt snart.
Nolltvåorna skulle man nog helst druckit igår, ja. Men med tanke på de katastrofala förutsättningarna låter det som att Avrils gjorde ett hyfsat jobb. Även 2002 Pégau var ganska ok för några år sedan, men förstås inget att spara och långt från vad domänen brukar prestera.
PS. Hur gick det med Tanbark Hill?
Vad kul att ni provade 06, 04, har några själv och det är ju alltid svårt att veta när man ska "klippa" dem. 2004 verkar precis som min melodi, lite mognad men med frukten i behåll och inga buljongtoner (?). Håller med Frankofilen det får bli en snart ...
Ja det var en klart spännande uppställning. Gällande Tanbark Hill så kommer det ett inlägg i veckan; men en förhandstitt skvallrar om en lite enkel struktur för prislappen.
Skicka en kommentar